Copy
Navigatörernas verksamhet finansieras uteslutande med frivilliga bidrag, medlemsavgifter och försäljning av material.

Tack för alla svar!

 

Tack alla ni som har svarat på enkäten om ledarskap som skickades innan jul. På kontoret håller vi nu på att sammanställa och analysera svaren. Under årsmötet den 20 april kommer vi att presentera resultatet och sedan räknar vi med ett livligt samtal om hur vi kan gå vidare med vår förening Navigatörerna.

Nu är det dags!

 

Nu är det dags för 2013 års årsmöte! Vad är egentligen Navigatörernas framtid? Hur ska vi tänka om ledarskapet när vår verksamhetsledare Berne Persliden går i pension? Vad gav enkäten om ledarskapet för resultat? Det är många spännande frågor på gång. Kom och säg din mening och hjälp oss att bygga föreningen och Guds rike tillsammans.
Det hela går av stapeln 20 april kl 13.00 - 17.00 på Utsikten i Stockholm, som ligger på Rehnsgatan 20.
Läs vår blogg
Annika och Åke Andreasson

Möt Annika och Åke Andreasson - samtal framför brasan

Åke tänder brasan i kaminen och Annika tar fram fika. Mörkret har lagt sig utanför fönstret, men här inne är det varmt och gemytligt. Under middagen vi just ätit har Åke berättat att han arbetar som distriktsläkare på en vårdcentral. Annika å sin sida berättar att hon i grunden är sjukgymnast, men nyligen vidareutbildat sig till diakon.

Åke berättar
Åke slår sig nu ner i en fåtölj och börjar berätta om sin första kontakt med Navigatörerna. Under sin gymnasietid i Uppsala imponerades Åke av en klasskamrat.

        - Han både stod för sin tro och lärde sig bibelverser utantill!

        Detta gjorde intryck på Åke och han följde därför med sin kamrat till en Navigatörsgrupp. Visserligen växte Åke upp inom Missionsförbundet, men hade vid den här tiden mer av en slumrande kristen tro. Genom att vara med i gruppen växte hans tro undan för undan, när han själv började läsa bibeln och fick möjlighet att samtala om det han läste. Han fick också prova på att dela med sig av sin tro genom att knacka dörr bland studenter och inbjuda till samtal. Förutom gruppen träffade Åke på egen hand några anställda ledare inom Navigatörerna, några som var lite äldre än han själv och som blev värdefulla mentorer. Åke flyttade så småningom till Linköping för studiernas skull. Där var han med och utvecklade det Navigatörsarbete som redan var på gång, men här utan anställda.

Annika berättar
Annika är uppvuxen i Linköping. Hon gick fortfarande på gymnasiet när hon träffade den fem år äldre Åke som då hade flyttat till Linköping och läste medicin. Nu var det Åke som gjorde intryck på henne. Han tog sin tro på allvar, även utanför kyrkan. Det var viktigt för Annika, som själv börjat reflektera kring sin tro och kände sig ifrågasatt och osäker i att uttrycka den för sina vänner i skolan. Även Annika kom med i en liten grupp, i sin församling. De läste bibeln, samtalade och bad tillsammans.
       Efter gymnasiet bar det av till England ett år och sen flyttade Annika till Uppsala för att studera. Där deltog hon i Navigatörernas verksamhet; samlingar med föredrag, fest, bibelstudier och hon fick också prova på att gå ut och knacka dörr på studentboenden.

        - Det kände jag mig INTE bekväm med. Men, vi fick napp ganska snart och bildade en samtalsgrupp, så då behövde vi ju inte fortstätta knacka dörr, säger hon och skrattar.

       Vintern 1984 gifte de sig och bestämde sig för att flytta till Mölndal. De ville både flytta från Linköping, där de kände en risk att hamna i invanda roller och förväntningar från omgivningen, samtidigt som de ville flytta till något meningsfullt och utmanande.

Medvandrare      
Sekulariseringen i Sverige hade nu, på 1980-talet, blivit mer uttalad. Det medförde att gamla sätt att nå fram till människor inte längre var lika relevanta. I Navigatörerna i Mölndal/Göteborg var Åke och Annika med och provade på olika sätt att möta människor för att dela sin tro. Upplevelsen blev att när tillvägagångssätten inte var förankrade i Åke och Annika själva, så klingade det falskt. Under deras tid i Linköping hade inställningen varit ”Jag har fått, därför vill jag ge”. Nu kom det in mer av lyhördhet för omgivningen och man talade mycket om mottagarorientering. Detta kändes viktigt och riktigt, men upplevdes av Åke och Annika på sikt leda till att de blev ganska slätstrukna i att dela med sig av sin tro. Man var så mån om att läsa av och lyssna på den andra att man nästan utplånade sig själv. Idag ser de sig mer som medvandrare, som både har något att ge och att ta emot, vilket de tycker är en positiv utveckling.

Idag
Paret Andreasson är idag med i två olika grupper tillsammans. Annika är också med i en kvinnogrupp och Åke i en mansgrupp.
Annika menar att grundstommen i Navigatörerna idag är att man vill dela sina liv och sin tro med andra och föreningens roll är att ge stimulans och utmaningar i detta. Det handlar om personliga relationer snarare än verksamhet.

        - Om man skulle ”delete-a” Navigatörerna från Sverigekartan så skulle det märkas i mitt liv, menar Åke.

       Han berättar hur han mitt i livet hittar en meningsfull riktning genom att slå följe med andra människor och låta bibeltexterna inspirera och bli till hjälp. Att få till detta i vardagen tillsammans i ett mindre sammanhang är något som de inte hittat i sin församling. Genom deras bakgrund i Navigatörerna tog de därför själva initiativet och inbjöd till gruppsamtal i sitt hem. Det har gett en otrolig mening och livsenergi i livet och i tron. De tänker idag på detta som sin bas och oas.

        - Faran är att vi inte möts, verkligen MÖTS, när vi så mycket använder oss av sms, mail, Skype osv. Vi behöver mötas IRL, In Real Life.

Framtida ledarskap för Navigatörerna
Åke och Annika har båda funderat över frågan hur ett framtida ledarskap i Navigatörerna kan se ut, nu när Berne om tre år går i pension. De menar att det skulle kunna vara bra med ett delat ledarskap. Det finns också fler frågor som hänger ihop med ledarskapet. Vi behöver i föreningen gemensamt behöver fundera över vilka Navigatörerna är idag, vad det innebär att vara medlem mm. Vi behöver mötas och få kännedom om varandra och föra en dialog om vad Navigatörerna vill framåt.
       Brasan har slocknat och det är dags att bege sig till bussen. Åke ger mig skjuts till hållplatsen och under tiden berättar han om hur de går tillväga när de träffas i sina grupper. Utifrån kan det verka så komplicerat att träffas och prata om livet och Gud, men när Åke berättar låter det snarare enkelt och naturligt. Denna kunskap och erfarenhet är ju guld värd. Hur kan vi i Navigatörerna sprida den vidare?